Tyst....

....har jag inte klarat av att vara idag heller:((

Det är inte lätt det där med att vara tyst när man tappat rösten.

Men nu kan jag gladeligen konstatera att min status har 

gått ifrån att tappat rösten till att vara hes:)

Det är skönt att alla i min närhet är så förstående.

För det är ju inte så att jag blir mobbad alls:))

Nej nu är jag ordentligt trött på den här förkylningen och 

abstinensen över att ge mig ut och springa börjar bli enorm! 

Haha, där överraskade jag även mig själv, hihi:))

Men det är faktiskt sant, så himla tråkigt att inte kunna 

springa nu när jag tränat upp mig så:(

Hoppas bara jag har kondition och mental styrka att komma igen.

See you later!!