Får man erkänna??

När man mår dåligt??

Såklart, hade jag sagt till alla andra.
Men till mig själv, det är liksom svårare det.
Alla omständigheter i mitt liv som gjort det senaste året så jobbigt finns där liksom som en parallell till det liv jag till vardags lever.
Ni vet, man vaknar, går till jobb, kommer hem, gör det som förväntas av en.
Det funkar.

Men på insidan då?
Alla misslyckanden?
Allt man inte kan påverka?
Känslan av att inte finnas på riktigt?
Att se sitt liv från åskådarens plats?
Säkert knäppa tankar för de flesta. Men för mig är allt snurrigt just nu, men jag är fenomenal att sätta upp min fasad, le och säga att allt är bra.
Det jag lider mest av just nu är nog hjälplösheten och min förmåga att inte kunna påverka. Jag vill att allt ska bli bra, jag vill som en regissör skapa den perfekta tillvaron och känslan.
Men jag vet, den finns inte.
Livet är inte perfekt.
Men vi formas av vårt liv och våra val och jag hoppas att allt blir bra till slut. Att jag kan säga till mina barn om några år, kommer ni ihåg så tufft det var, men så bra det blev.
Ni anar inte vad som snurrar i denna självdiagnosticerade "sjuka" hjärna.
Ibland hade jag nog faktiskt velat rymma iväg och bara vara Helena, men mest av allt vill jag ju vara där för mina barn.
De behöver sin mamma och så ska det förbli, ska bara förmå mig att tänka att jag faktiskt gör allt jag kan och det är nog faktiskt är okej att må lite dåligt ibland.
Och framförallt ERKÄNNA det för mig själv.

Djupa tankar och absolut väldigt ovanligt att jag delar med mig av dem. Då har jag ändå bara skrapat på ytan.
Tror ingen blir riktigt klok på mig, men kanske mina närmsta som vet vad som rör sig i mitt liv, ändå kan förstå.
Sen har jag ju en tes som jag alltid levt efter men nog glömt bort lite:
DET KUNDE VARIT VÄRRE!!
Och så är det ju.......


...det kunde ju regnat, haha:))
Jag var bara tvungen att lätta upp stämningen lite. För det är ju sån jag är. Behöver bara påminna mig själv om det ibland;)

Tack för ordet, hoppas jag inte gjort er allt för deppiga av detta supertradiga inlägg;)

Posted using BlogPress from my iPhone