lördag 16 maj 2015

Fick en smärre chock

Julia frågade mig igår om hon och hennes kompisar fick laga mat hemma i lägenheten, nu när jag ändå inte skulle vara hemma.
Klart ni får sa jag, så trevligt.
Hur många blir ni?
7 st, både killar och tjejer, sa hon.
Så roligt, kommer ihåg när man själv var 16 och fick vara hemma i huset med kompisar och pojkvän och laga mat och fixa.
Det var kul.
Så det var väl klart att de skulle få det.
De handlade allt tillsammans och när jag kom hem såg det faktiskt hyfsat ut.
Jaja, jag behöver ju städa lite efter dom, men jag hade inte förväntat mig något annat.
Konstigt nog fungerar gravitationen hundra gånger starkare på ungdomar, då allt verkar hamna på golvet:/
Jag frågade dom vad de ätit?
Snitzel och pommes, blev svaret.
Då sa Julia glatt: vi friterade pommesen.
VAD GJORDE NI?????
Ja, i rapsolja, det blev jätte gott!
Det var nu jag fick en smärre chock och höll på att svimma.
Det var nog tur att två av kompisarna satt kvar i soffan, för jag lyckades behålla mitt lugn.
Tror jag i allafall.
Men jag var iallafall tvungen att fråga Julia om hon visste hur farligt det är. Svaret blev såklart nej.
Vad hade du gjort om det börjat brinna?
Hällt på vatten såklart, men varför skulle det börja brinna?
Oj oj oj:/
Om någon hade fått det på sig då, var min nästa fråga?
Jag fick en axelryckning tillbaka.
Jag sa att inte ens jag som är 43 år, tycker om att koka upp olja på spisen, det ska man ha respekt för. Det är farligt.


I kör sa tjejerna, oj det visste vi inte.
Nej, och hur skulle de kunna veta det?
Jag har aldrig berättat för Julia att det är farligt fritera och att man ska ha respekt och framförallt kunskap om hur man gör om det går snett.
Jag vet ju att som förälder kan man inte förbereda sina barn för alla faror här i världen.
Och man lär ju av sina misstag, vilket ju oftast är den bästa vägen.
Men, här satt jag tre kilometer bort och drack vin och var helt ovetande. Tänk om något hade hänt. Tänk om det börjat brinna? Tänk om någon av ungdomarna fått den kokande oljan över sig?
Klart jag känner mig ansvarig, fast jag var ovetandes och inte hemma.
Men samtidigt kan jag ju inte övervaka varje steg dom tar.
Nu gick det ju bra och tur det, för den läxan vill jag verkligen inte att de ska lära sig den hårda vägen.
Men det är klart jag funderar på hur jag ska göra nästa gång.
Ska jag rabbla allt de inte får göra, nej det går ju inte.
De får nog ändå lära sig av sina misstag, även om denna mamman kommer i smått chocktillstånd:/

- Posted using BlogPress from my iPhone


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar