I Sverige har vi yttrandefrihet!
En vÀldigt bra sak tycker jag.
ĂndĂ„ kĂ€nner jag att hĂ€r pĂ„ min blogg, min alldeles egen blogg fĂ„r jag inte skriva vad jag vill och vad jag kĂ€nner. Ăr inte det lite konstigt?
Visst kan mÀnniskor bli arga och sÄrade av vad jag tycker, det har jag full förstÄelse för, men...
Ăr det mitt ansvar?
Mitt ansvar för hur andra tolkar vad jag menar och hur jag uttrycker mina kÀnslor.
För ett tag sedan gjorde jag just detta, uttryckte mina kÀnslor, folk blev upprörda och jag bad om ursÀkt.
Detta har dÄ gnagt hos mig ett tag och det jag egentligen gjorde var att be om ursÀkt för hur de uppfattade och tolkade det jag kÀnde och uttryckte.
För det jag uttryckte var ju en sanning för mig, sÄ som jag kÀnde och tÀnkte och det ville jag "bokföra" hÀr i min dagbok, sÄ att jag aldrig skulle utsÀtta mig eller lÄta nÄgon utsÀtta mig för att behöva kÀnna och mÄ sÄ.
Men jag blev skurken, skurken för att jag yttrade hur jag kÀnde i min egen blogg.
NÀ, skÀms pÄ er för att ni fick mig att mÄ sÄ dÄligt och att jag behövde be om ursÀkt för det.
Detta Ă€r min blogg, gillas inte det jag skriver....SĂ
LĂS INTE!!!!!!
LĂ€nge leve yttrandefriheten!!!
Jag vill tillÀgga att nu mÄr jag bra, alldeles förtrÀffligt till och med!
Ps. Tack Anna för att du fick mig att inse att bloggen och mina Ă„sikter Ă€ger jag och ingen annanđ
- Posted using BlogPress from my iPhone