Pojkstreck:/

Ja, vad ska man säga?
Att ens 15-åriga son hittar på grejor som inte är så genomtänkta ibland är väl helt naturligt, men....

Kl. 17.00 ringde min telefon och rösten sa:
Hej!
Det här är från polisen, jag har Hannes här.
Kan du komma och hämta honom.

Hur många tankar som hann flyga genom mitt huvud, kan jag inte ens räkna till.

De var på Emporia, så det var bara att sätta sig i bilen och köra.

Jag kan säga att det var en ganska spak påg som jag mötte i ett litet förhörsrum nere på lastkajen.

Då var det så att han och hans kompis hade burit upp en kundvagn på taket (utkiksplatsen) på Emporia. Sen hade släppt ner den i en lång trappa.


Naturligtvis var det någon som såg det hela och kallade på ordningsvakterna. Så de blev gripna och polisen påkallades.

Ja, vad ska man säga.
Är det ett pojkstreck?
Vilket som, så var polisen jättebra och pratade dom tillrätta, med vad som skulle kunnat hända och så.
Vilka påföljder det skulle kunna bli. Nu hade de tur att det inte blev nån anmälan och prick i protokollet.
Däremot får de ersätta kundvagnen, så det lär svida lite i plånboken. Sen blev det förhoppningsvis ett uppvaknande och en läxa att man måste tänka efter före.

Så konsekvensen av "pojkstrecket" blir en lugn helg med Hannes hemma.
Tänk så mycket jag ska få hjälp med;)

Det är ingen som har sagt att det är lätt med tonårsbarn, men nu räcker det med telefonsamtal från Polisen!!!

- Posted using BlogPress from my iPhone