Jag överlevde både ångest och 50 minuter på någon djävulsmaskin.
När vi sen var färdiga sa Cecilia, när ska vi nu träna nästa gång?
I morgon?
Och jag ville bara skrika ALDRIG!!!!
Men tack vare underbara Cecilia som puschar mig, så ska vi bli vältränade till sommaren(säger hon iallafall, jag tror inte ett dugg på det;))
Men trevligt där på gymmet hade vi iallafall och svettig blev jag, så nån nytta har det väl gjort!!
Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar