Nä, det var inte sarkasm.
Jag blev jätteglad att någon tänkt på mig.
Jag är ju egentligen inte så förtjust i det där med julkort, speciellt inte från de man pratar med dagligen. Likaså tycker jag att de sociala medierna fungerar utmärkt att skicka en liten julhälsning igenom.
Men idag när jag öppnade min lilla postlucka som jag har nere i trappen blev jag jätteglad.
Jag hade fått julkort av min arbetskamrat Sanna.
Du är underbar Sanna!
Ett på oss från vår dag i Köpenhamn....
och ett på dina fina pojkar!
Varför blev jag då så glad?
Ja, jag måste erkänna att jag till och med blev rörd till tårar.
Antagligen är det för min nya situation.
Att ha separerat och flyttat har resulterat i ensamhet, vilket jag i och för sig inte är förvånad över. Det som däremot förvånar mig lite är att jag tydligen inte hade så många vänner som jag trodde. Det är väldigt få som hör av sig och hör hur det är med en, när man behöver det som mest.
Alla har fullt upp med sitt jag vet, men det gör inte min ensamhet mindre.
Så härmed med tårfyllda ögon vill jag tacka dig Sanna som tänkte på mig och jag måste erkänna att julkort inte är så tokigt iallafall.
Och det mina vänner är stort, inte ofta jag erkänner att jag har haft fel, hihi:)
Posted using BlogPress from my iPhone
Jag blir alldeles rörd att du blev rörd.... Ja ja så är det när man har lätt till tårar! Du är för go Helena:) Massa Kramar
SvaraRaderaJa och nu lipar jag igen;/
RaderaVi är känsliga brudar vi Sanna:))