På expediter som inte kan sitt jobb. Och då menar jag inte om själva varan för det kunde nog den här gamla tanten, utan att vara lyhörd, ödmjuk och förstående.
För det kan behövas när man expedierar en snart 15 årig tjej.
Jag blev så arg och ledsen för min dotters skull att tårarna rann när vi körde där ifrån.
Hur hon kände vill jag inte ens tänka på, stackars tös.
Som tur var träffade vi på en duktig expedit också, för dem finns ju faktiskt. Men en enda sur och kränkande tant räckte ju för att den här dagen skulle kännas förstörd.
I allt elände är unnade vi oss en liten mor & dotter fika, och då kändes det ju lite bättre.
Och i kväll är vi hembjudna till Maria & Jonas, så nu kan det ju verkligen bara bli bättre:)
Posted using BlogPress from my iPad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar