Enligt den gamla sägen så antogs häxan fara till Blåkulla på en kvast, gren eller någon form av vardagligt redskap, eller på till exempel ett husdjur. Med hjälp av en nål kunde häxan öppna ett hål i en vägg om så skulle behövas, stort nog att ta sig igenom.
På färden tog hon ibland med ett barn som skulle värvas till Satans tjänst. Berättelser från barn eller vuxna som sade sig på detta sätt blivit bortrövade blev i häxprocesserna det enda beviset - och det enda som behövdes - när häxan skulle fällas.
Under tiden som häxan befann sig på Blåkulla kunde omgivningen inte märka att hon gett sig av, utan hon tycktes fortfarande befinna sig på sin vanliga plats.
Flera gånger den här veckan har jag möts av kommentaren
-Vi ses på Blåkulla på torsdag!
Kanske inte en så dum idé det där.
Det kan nog vara dax att uppdatera traditionen:))
Då kan vi "Kärringar" mötas och ha trevligt, snacka och dricka vin!!
Tål att tänkas på till nästa år, eller vad tycker ni alla "Kärringar" där ute???
Jag e med!!
SvaraRaderaja det hade varit trevlig,men så e det ju många som har sina traditioner när det gäller påsk o har svårt att komma i från.....
SvaraRaderaha en trevlig påsk :-))
Varför inte alla traditioner är ju trevliga...speciellt när kärringarna är med!
SvaraRaderaJa men vi ses ju, räcker inte det xoxo:)) Maj-Lis
SvaraRaderaJag är också med! Vill inte missa Blåkulla för allt i världen! Jag har faktiskt 40 års jubileum i år!!! Vi ses Helena, samma tid och samma plats som förra året! Eller?
SvaraRaderaCarina Kramer
Klart vi ses på Blåkulla! Kvasten är laddad o boxen är med! ger mig snart av! Kram Malin
SvaraRaderaHär är en kärring till som är på!
SvaraRaderaKram
Tack för vinet... :)
SvaraRaderaJane
SvaraRadera