Ett uppdrag!

Idag fick jag ett uppdrag av min kära make:

-Kan inte du köra och shoppa en vårjacka till mig?

Vi ska till Prag till helgen och han börja få panik att han inte hade 

någon snygg vårjacka eftersom han sällan använder en sådan.

Därför tyckte han inte heller att den skulle vara för dyr.

Inga dåliga pretentioner, eller hur?

Ja, han behövde inte fråga mer än en gång, klart jag ville åka och shoppa!!!

Dessutom lovade han att han skulle fixa maten och läxorna med barnen.

Tror jag kommit till himmelriket!!

Men jag tog mitt uppdrag på största allvar och gick från 

affär till affär, vilken uppoffring;)

Och där hängde den, jackan som jag tror han kommer att gilla,

för det är ju inte så att han har berättat för mig vad han vill ha.

Men har man nu känt varandra i 22 år vill man ju tro att 

man känner till varandras smak. 

Undras om det är så tvärtom också, att han känner till min smak?

Den var nu kanske inte så billig som han hoppats på, 

men å andra sidan har han inte koll på vad någonting

kostar när det gäller kläder och skor.

Jag tvingade honom att stå modell, det var väl det minsta 

han kunde göra nu när jag slitit så i affärerna;)

Visst blev den bra??