...när det gäller Lekland!
Men barnen hade trots deras relativt höga ålder i dessa sammanhang
en önskan att få åka dit med varsin kompis.
Så det var bara att bita i det sura äpplet och åka dit.
Det är ju inte så att de behöver mig, men regler är regler
och en förälder ska vara närvarande.
Men i tre timmar lyckades jag ändå hålla mig sysselsatt.
Soffa som soffa, eller??
En bok i hörlurarna, väldigt smart.
Så nu kunde jag hålla koll på alla andra och alla deras barn.
Herregud säger jag bara....
Och kaffe så klart, ville ju inte somna med öppen mun
som tanten i soffan bredvid gjorde:)
Ja, kanske var detta sista gången, innan jag inträder ett Lekland igen.
Kanske då som mormor eller farmor.
Hua mig vilken hisnande tanke, men men det är ju livets gång.
Fast då kommer jag ju behövas igen och det är ju en mysig tanke:))
Go söndags kväll på er!!!